Skvallerträning....

Nu har "husse" blivit hel tokig, jag skall bli en "skvallerkärring" !!? Vad nu som menas med det...

Han fick ett tips av någon "dåre" som påstått att detta skall vara oerhört nyttigt, typ som tandborstning vad jag kan förstå.......

Han har nu plöjt igenom EVA BODFÄLDT´s hemsida, ( ja han är inte riktig färdig ännu..suck).

Utdrag citat:

"Det är fint att skvallra!

Visst vore det skönt att inte behöva gå runt som en radar och scanna omgivningen i en evig jakt på vem som först upptäcker kompisar, antagonister och harar, jag eller hunden. Därför lär jag mina hundar att skvallra.

Det innebär att när hundarna tex. ser en annan hund stannar de upp och tar kontakt med mig utan att jag ger dem ett kommando. Istället utgör den mötande hunden en signal till att mina hundar stannar/kommer tillbaka. Jämför det med en vanlig inkallning där hunden i inkallningsögonblicket rör sig i riktning mot den mötande hunden. Åtgärdande men knappast förebyggande. Jag vill ju inte att hunden överhuvudtaget ska springa fram mot någon under promenaden om jag inte ger min tillåtelse.

Det sitter i ryggmärgen på oss hundägare att snabbt lära valpen komma på inkallning. En bra inkallning är grunden till det mesta, eller hur? Men med ett konventionellt tänkande och med inställningen att en bra inkallningssignal är lösningen på alla problem, så bortser vi från en faktor; nämligen att en inkallningssignal är åtgärdande och inte förebyggande. Felet har redan skett då vi avbryter ett felaktigt beteende med en inkallningssignal, hunden har stuckit. Är förresten inte ett ”nej” eller en inkallningssignal, egentligen två sidor av samma mynt? Oberoende vilken signal vi väljer, så är ju bägge signalerna i förlängningen menade att avbryta ett oönskat beteende."

Om han nu fattat allt till imorgon , skall vi tydligen "praktisera".

Är detta verkligen nödvändigt? Den som lever får se...

//FLICKA