Vi gick förbi ett hus med en alldeles tom uppfart, rundade hörnet och går mot öppet fält , skog , dunge, så ser jag i ögonvrån något komma farandes efter marken...en " finsk lapphunds valp" , på bråkdelen av en sekund var den med sitt "tryne" upp "flickas" nos.
Under medvetet hade jag fört undan "lappen" medans flicka slagit läger bakom min rygg i "krum" ställning.
"Lappen " var i absolut lekform, vilket märktes klart och tydligt, "den" såg lite fånig ut , jag hade svårt att bedöma om den stod eller låg på marken med sin "ulliga" valppäls.
Ägaren till valpen kom utspringandes med smörgåspålägget hängandes ner för hakan och ursäktade sig att "lappen" var påträngande.
Inget spektakulärt hade egentligen hänt , "flicka" som däremot var väldigt reserverad mot denna lilla "teddybjörn" och nappade inte på inviten till en lekstund, vilket jag tyckte var lite synd, "lappen" i sig verkade var en liten trevlig rackare, och verkade kunna uppföra sig.
I stället kände jag mig lite "förlägen" som hade en "reserverad" skärrad krabat ålandes kring mina men, med totalt ointresse för varken "lappen" eller pålägget ..jag menar ägaren.
Vi gjorde oss en kortare presentation av alla, och gick därifrån med annan sorts märklig känsla. Sekunderna senare när vi skiljts åt, var allt som vanligt igen , viftandes på svansen nosen i backen och öronen på span..
Jag själv fördes bort i tankar om att jag inte riktigt hade koll på vilka dessa var, märkligt när man bor i en "håla" där alla känner alla sedan urminnes tider, eller åtminstone vet vilka dom är.?
Kontentan av det hela är väl så här i efterhand att jag har lyckat hittat "praktikplats" då det fanns flera hundar att tillgå på den gården..........
// Husse
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar